Heyseriousface

Hey! Vill bara skriva av mig lite, finns så mycket jag vill få ur mig.. Samtidigt som jag inte har någon energi. Vill bara skrika, gråta och förbanna allting som gör ont, allt som stjäl min energi, men samtidigt vill jag vara glad över allt det positiva som finns. Tänka på de som har det värre, de som lider. Men samtidigt så är man bara människa och jag kan ju faktiskt inte styra över känslorna jag har. På tal om att styra över känslor. Jag vill bara bli utpumpad på de känslor jag har. Det finns en person därute, som tar över min vardag, efter så himla lite.. Någon som jag tycker väldigt mycket om, alldeles för lätt för att vara mig. Ibland känns det som han skiter i mig, ibland som att jag verkligen är den han vill ha också. Känns så jävla svårt att avgöra hur man ska bemöta en sådan person. Samtidigt är det inte "douche" stilen jag tror han kör på.. Jag vill bara veta! Jag hatar att vara ovetandes, det är bland det värsta som finns. Det är värre än ett nederlag. För nederlag kan man ALLTID vända till något positivt. Man tar ut ilskan på att träna och till att göra sig själv starkare, men i en situation som man måste vara ovetande.. finns knappt värre. Man kan bara vänta & det är fan hemskt.